Handen på hjärtat! Hur många som läser detta skulle kunna tänka sig att kasta sig ut för en klippa och segelflyga utan att ha läst på minsta lilla innan, utan att ha tagit någon lektion och utan att ha fått några instruktioner från någon mer erfaren. Utan helt ensam bara ta sitt segelflyg och kasta sig ut? Inte många va?

 

Ändå är det just detta många gör när det handlar om avel, både uppfödare av raskatt och huskatt tar sin hona och sätter igång att avla. Långt ifrån alla honor/hanar är lämpade till avel hur söta, rara och snälla de än är. 

 

Du bör också vara väl medveten om att skulle du kasta dig ut för en klippa med ett segelflyg utan erfarenhet så spelar du rysk roulett endast med ditt eget liv, när du avlar så spelar du rysk roulett med din honas liv. Mycket kan gå fel under en dräktighet och förlossning och precis som hos oss människor så innebär varje dräktighet en belastning på honans kropp och en risk för henne.

 

Vad bör man tänka på i sund avel?

Jo att alla val man gör har långtgående konsekvenser allt du gör sprider sig som ringar på vattnet och når längre än du kanske tror. 

 

  • Se till att katten du köper har testade föräldrar för sjukdomar inom berörd ras och testa själv din katt innan du låter den få ungar. Som uppfödare kan du inte förhindra helt att genetiskt nedärvbara sjukdomar dyker upp hos avkommorna, men har du följt rådande rekommendationer inom berörd ras så har du i alla fall gjort vad du kan för att förhindra att din kattungeköpare kanske förlorar sin älskade vän på tok för tidigt i en genetiskt nedärvbar sjukdom.

 

  • Är din hona/hane lämplig för avel?

Ja här är ju då betydligt fler kriterier än att katten är söt och trevlig. Katten skall först och främst ha gått igenom testerna, navelbråcksfrihetsintyg och testikelintyg vilka gäller för alla katter oavsett ras. Och glöm för guds skull inte temperamentet.

 

  • Håller katten måttet utseendemässigt, dvs är katten rastypisk nog? Om du inte har kunskap själv så be någon erfaren om hjälp (med erfaren menar jag inte de som avlat i 2-3 år). Så lär dig SE hur din ras ska se ut. Gå inte efter eget tycke och smak utan läs på hur rasen verkligen SKA se ut och utgå ifrån detta och gör detta även om du tar hjälp. Inget går upp emot att själv vara påläst och titta. Inte alla uppfödare föder upp katter som verkligen följer standarden. En del håller på med sk. Extremavel och en del går på tillfälliga ”modenycker” inom utställningsvärlden. Ett år skall svansen vara extremt lång och nästa skall öronen vara enorma. Så mitt råd, läs på ordentligt. 

 

  • Vad vet du om bakgrunden? Kan du din ras? Finns det annat att ta hänsyn till än bara inavelsprocent i fem generationer (vilken fördelaktigt är 0% men kan dock finnas annat som är viktigare). Hos MCO finns t ex klonerna som vi behöver ta hänsyn till. NFO har/hade Pan's Polaris osv... Stirra dig inte blind på siffrorna endast utan lär dig läsa ut. Jag har sett skräckexempel där parningar gjorts med katter som till synes har 0% i 5 generationer men när man tittar på stamtavlan så ser man att på ena sidan finns en helsyskonparning relativt nära i leden och på andra sidan så är det en hona som parats med sin systerson. Kanske inte den smartaste kompbinationen som gjorts.

 

  • Något som nybörjare ibland gör är att köpa sig en hane och en hona och så para dessa flera gånger. Även BYB's har en förklärlek till att göra om samma kombination flera gånger. Detta är i seriös avel ett stort NO, NO! Man gör inte om samma kombination flera gånger! Men som alla regler så finns undantag! Undantagen kan vara många men några exempel, givetvis gäller ju samtliga en kombination som är väldigt lyckad eller väldigt intressant på annat sätt:
    • Ingen gick till avel av en eller annan anledning eller kanske gick till avel men föll bort av någon orsak.
    • Man kanske var ute efter en hona att gå vidare på men fick enbart hanar eller tvärtom. 
    • Det kanske inte blev någon ”riktig kull” alltså inte mer än 1-2 kattungar.

Men som regel gör man inte samma kombination mer än en gång då det ju inte ger någon mångfald till aveln.

 

  • Man avlar INTE för att få fram sällskapskullar, en kull skall alltid tas fram med syftet att något skall gå vidare och kan tillföra något till aveln. Kan det inte göra det så finns inte någon mening med att ta kullen. Har hört uppfödare ursäkta sig med att göra en sedvanligt dålig parning (där honan inte borde gå i avel mer) med att jag tänker låta alla gå till sällskap. En sån parning är inte avel det är kattungeproduktion och inte ett dugg bättre än att ta kull på sin huskatt. Att det sen kan bli så att många kullar säljs enbart till sällskap och ingen går vidare i avel är en annan sak, men detta skall aldrig vara syftet.

 

Jag kommer att gå in djupare på avel i andra dokument, exempelvis välja ut kattunge, välja ut hane till sin hona, dräktighetsproblem som det sällan pratas om och mycket mycket mer.

 

Av: Malin Sundqvist

Det här med att åka och para sin hona låter och känns ofta så självklart ända fram till den dag då man står där och det plötsligt är dags.

Många nya har ofta för bråttom, de har inte erfarenheten att läsa av sin hona, de är oroliga för att missa ”fönstret”, även vi gamla erfarna rävar som sysslat med detta i 20 år eller mer kan känna oss osäkra i detta läget om vi har en ny hona vi inte känner.

En del honor är långlöpare, dvs. de höglöper i många dagar i sträck, dessa får man verkligen vänta ut, jag hade en som löpte i 21 dagar med en dipp mitt i, hon löpte dock bara 1-2 gånger om året men henne kunde man inte åka med på dag 3 som så ofta används som riktmärke, henne fick man snarare vänta med att åka och para till hon var någonstans kring 7-9 dagar in i löpet.

Andra är superkorta, deras höglöp varar endast i 2-3 dagar, om du väntar till dag 3 så är honan på väg ut ur löpet, här gäller alltså det motsatta, var kvick i vändningarna.

Så när ska man då åka? Ja har du en ny hona så är det alltid bra att aldrig åka på första löpet, i de flesta fall kommer de ju igång innan alla tester är gjorda vilket gör att vi får chansen att notera kanske både 1 och 2 löp innan testerna är klara och det är dags för parningen. Men i vissa fall kanske honan mognar senare och löper första gången en bra bit efter 1-årsdagen, och eftersom vi inte vet hur ofta hon löper eller hur mycket kanske vi har bråttom med att åka iväg.
Håll koll på henne och när hon kommer i höglöp åk på dag 2 så du hinner observera en hel dag att hon verkligen ÄR i ordentligt löp. Och så är det bara att hoppas på det bästa.

Sen kommer vi ju till det här att se att honan ÄR i höglöp, ja här kan vi få problem. Många är väldigt tydliga och lätta att läsa, de rullar sig, de gapar, vrålar, ålar omkring platt på backen med baken upp och svansen åt sidan, de backar upp mot ben, fötter, soffor allt som kommer i deras väg.
Dessa sköna damer är ju enkla om än inte så trevliga att ha att göra med när de löper. En del förvarnar innan löp genom att börja markera på godtyckliga ur deras synvinkel fantastiska ställen, för oss inte fullt så fantastiskt, dessa damer annonserar ju sitt kommande löp mycket tydligt o vi kan förbereda oss. Men så har vi dessa tysta små damer som inte visar några som helst tydliga löp-tecken. Jag har själv haft en sådan dam, hon var så otydlig att jag fick släppa in en av mina egna hanar till henne när jag misstänkte löp för att vara säker, om han försökte bestiga henne (vilket han ALDRIG gjorde när hon inte var i löp) så visste jag att nu är det dags. Hennes enda tecken på löp var att hon gick vid ytterdörren någon enstaka gång då och då och kuttrade lite.
I dessa damers fall får man vara uppmärksam på förändringar om än aldrig så små, är hon extra kelen? Pratar hon aningen mer än vanlig?
Jag brukar kolla dessa genom att ta tag i dem i nacken o så klia dem lite på sidan vid bakbenen om de åker ner platt på backen och lägger svansen åt sidan och gärna skottar med bakbenen, är det ett löp-tecken.
Många gör felet att tro att det är när katten skjuter upp rumpan i vädret när man killar dem på baken som de löper, det stämmer inte, katten har doftkörtlar mitt uppe på ryggen, de om man stryker en katt vilken som helst även en kastrat på bakdelen vid svansroten kommer de att höja upp den mot handen. Katten skall alltså inte upp i luften utan ner mot golvet.

Hos hanen:
Det här med hane är heller inte alltid så lätt, här finns en massa att tänka på.

Inte alla hanar/honor gillar varandra ens vid löp, en del hanar hoppar på och nästan våldtar vad som än kommer i deras väg, andra är mer gentlemän och väntar på klartecken från honan. En del får honan dit de vill med list.

Honor och hanar som från uppväxten gått ihop vill inte alltid para varandra, många gånger är de hyfsat urskiljningslösa vilket ställer till det för oss om de lyckas öppna dörrar och para någon de absolut inte var tänkt att para. Men ibland kan det vara tvärtom, de är en perfekt match med varandra och sen vill de bara inte till vår stora förtvivlan, i dessa fall kan det hjälpa att separera dem under en längre period.

Hanar som är extremt snälla och timida kan bli skrämda om deras första hona på parning är en äkta bitch, och det kan bli så illa att de aldrig törs para igen så att para en nybörjare med en äldre erfaren är ofta en god idé.

Har man en lite tuffare hona är det många gånger en bra idé att para henne med en hane som parningsmässigt är lite tuffare och inte välja den mest försiktiga gossen. 

Av: Malin Sundqvist

Har du läst på om hälsoprogram och vikten av att följa dessa oavsett vilken ras du har? Om inte börja där. Om du har Maine Coon, läs också på om klonerna och vad de innebär för rasen, om det är är svårt att förstå, något som är oklart eller om du har fler frågor hör av dig! Skicka mig ett mail eller ett pm på FB. (www.dagdrivarn.se)

Här kommer då lite tips när det kommer till uppfödning i allmänhet. Lite erfarenheter som jag samlat på mig under mina snart 20 år som kattuppfödare.

 

  • När du börjar söka din första katt till avel så har jag två ord åt dig som bör vara din ständige följeslagare genom hela processen… ”tålamod” och ”mentor”! Skynda långsamt. Att lära dig läsa stamtavlor och känna igen vanligt förekommande linjer osv. innan du ens köpt din första avelshona är att ta i, det tar oerhörd tid att lära sig. Men börja titta, lär dig känna igen namn som förekommer, se till att hitta en bra mentor som har samma värderingar du försök hitta någon som följer t ex rådande rekommendationer om hälsoprogram osv.
    Tänk också på att välja en mentor med erfarenhet, visst kan din uppfödare vara din mentor även om de bara själv avlat i 2-4 år men kolla då upp så att de själva har en bra mentor eller så väljer du en annan mentor med några fler år på nacken. Din mentor måste inte nödvändigtvis ha samma ras som du själv men det kan vara en fördel när det kommer till rasspecifika frågor.
    Låt det sen ta tid, ge dig för guds skull inte ut och importera när det är din första katt, jag har sett alltför många gå över ån efter vatten. En import betyder långt ifrån nya linjer i många, många fall och det kostar pengar, mycket pengar många gånger för ingenting om du är ny.

 

  • Välj alltid ut den bästa i kullen till avel, undvik att fastna i färgfällan åtminstone till du har mer kött på benen och kan det här med selektion. Vi kommer mycket snabbare framåt i aveln genom att alltid välja den bästa ur varje kull, detta då oavsett om du sen parar med godtycklig katt som också valts ut som den bästa i sin kull. Läs på ordentligt vad gäller standarden så du inte faller för ”mode-nycker”.  Jag ser så ofta katter som visas upp med på tok för extrema utseenden och som jag ser många påtalar att de är sååå vackra, och själv ser jag en hel massa rena felaktigheter enligt standarden. Så läs på använd gärna dokumenten ”Standarden i Bilder” för att titta och lära dig SE hur en korrekt profil ska se ut, hur en korrekt öronplacering, hur korrekta ögon ser ut osv. 

 

  • När du väl får din första kull, utvärdera noga. Var inte rädd för att bli sittande med osålda kattungar, detta händer oerhört sällan och ärligt talat om du har en kattunge kvar en längre period så spelar det inte så stor roll. Jag tar aldrig emot reservationer från sällskapsköpare före 4 veckors ålder, vid 4-6 veckor någon gång är det lämpligt att börja släppa de ”sämsta” i kullen till sällskap, om någon kanske har någon knick eller navelbråck eller helt enkelt inte håller typmässigt. De som skall gå vidare i avel utvärderas helst minst till 8 veckor gärna längre. Man kan väl säga att ju längre du utvärderar desto större chans att du verkligen väljer den rätta att gå vidare på och detta gäller ju även om du skall sälja till avel, inte bara om du skall behålla själv. Glöm inte bort temperamentet. 

 

  • När det sen är dags att de skall börja flytta, glöm inte att 12 veckor är absolut tidigast, det innebär INTE att de nödvändigtvis behöver flytta på dagen de fyller 12 veckor, en del kullar är en pina att ha kvar hemma till de är kring 14 veckor eller äldre men du tjänar på det i många fall. Försök lära dig se om dina kattungar är redo att flytta, har du en kull med lite mer osäkra individer, de är inte så sociala, de kanske är lättskrämda (alla katter kan ju rusa iväg om det kommer ett plötsligt ljud, men kommer de snabbt fram igen så är det lugnt).
    Om de efter att ha blivit skrämda ligger och trycker en längre eller kortare stund så är det en god idé att ge dem mer tid med mamma. Någon kanske kan flytta vid 12 veckor, någon vid 13 och någon senare. Jag brukar lämna hämtdatum lite öppet och förklara att det är kring 14 veckor som gäller men att det kan hända att de kan få hämta tidigare om kattungen är trygg och stabil. Vissa kullar har jag kvar längre oavsett.

 

  • När det sen gäller kattungar till avel så undviker man att sälja för många från varje kull till avel, vi brukar försöka begränsa till 2 kattungar per kull, men man måste alltid se till helheten. Om honan/hanen knappt har något i avel och det är sista kullen kanske det inte gör något om tre går till avel istället för två osv. Det är en ständig avvägning. Man måste alltid hålla koll och tänka sig för. Samma gäller om du har en hane du lånar ut, gör klart i kontraktet vad som gäller, max 2 till avel från var kull och att annat kan avtalas skriftligen om det skulle vara så att det blir tal om detta. Dock tar man aldrig någonsin en kull med syftet att alla skall gå till sällskap, detta är inget annat än kattungeproduktion och inte på något sätt bättre än en huskattsuppfödare (om vi nu förutsätter att denna testar, vacc, chippar osv). Så ha alltid en plan med en kull du tar, även om du själv inte kan spara så finns det andra som kan ha nytta av den. Gör aldrig heller en parning som du själv inte skulle kunna tänka dig att behålla ifrån, nu menar jag givetvis inte om du inte kan behålla pga släktskap eller pga uppnådd kvot av katter hemma. Vad jag menar är att om du tänker att dessa blir alla sällskap av något skäl så låt bli att ta kullen, känner du att attan vad bra det här blir men surt värre att jag inte kan behålla något, ja då tar du kullen och sätter de bästa under utvärdering för avel så att någon annan kan få glädje av den kombinationen. Sen kanske det blir flera kullar där alla blir sällskap ändå, helt oplanerat men det är en annan sak, sånt händer, men ta inte kullen i syftet att alla skall gå till sällskap.

 

  • Egna individförsäkringar tidigt. Det kostar lite mer men är väl värt det om något händer, att ge din katt en individförsäkring redan vid 6 veckors ålder kan vara guld värt. Om mamma är avelsförsäkrad har kattungarna en försäkring via henne fram till dess att de flyttar men den täcker långt ifrån så mycket som en ”riktig” försäkring. (Gäller dock för Agria som jag har, kan vara värt att kolla upp vad som gäller för just ditt bolag).

 

  • När du startar upp… Jag hoppas att jag med detta dokument kan nå många nya redan innan uppstarten. När du börjar med din uppstart och du har köpt din första avelshona, fall inte för frestelsen att köpa in flera katter. Två honor är helt ok men stoppa där, en hona är fullt tillräcklig också, tänk på att du kanske vill spara en avkomma o jobba vidare med, hur skall det gå till om du redan fyllt din kvot hemma med 4 inköpta honor och en hane eller kanske ännu fler? Jag har sett många nya sista åren som köper in många, många katter direkt.
    För det första är du ju helt ny på detta och det är då vettigt att skynda långsamt och lära på vägen, har du bara en hona är risken mindre att det blir väldigt tokigt och också lättare att byta riktning ifall man upptäcker att man hamnat lite galet i starten.

 

  • Egen hane, du kanske köpt en hona eller två, du kanske till och med redan har en egen hane? Eller så kanske du snubblar över detta när du hållit på något år och har kanske egen hane och 3-4 honor. Oavsett så kommer här lite råd när du nu har en egen hane.
    Det kan vara lätt att lockas med av enkelheten i att helt enkelt bara köra sin egen hane på samtliga honor, kanske inte bara en vända.

Jag har suttit i lägen då jag haft 2 passande hanar hemma och likfullt valt att låna in annans hane pga att de jag haft inte matchat min hona lika bra som en annan hane. De kanske inte blivit lika intressant eller så kanske jag genom att låna in en hane till en hona som är helt obesläktad får en ny hane som jag själv kan använda på mina andra honor. Undvik att måla in dig i ett hörn, dvs. använda din egen hane på alla dina honor, spara kanske både honor och en hane… när du sen gjort detta även om du köpt in en hona eller två, vem skall du använda hanen på om alla är släkt med alla? Försök gärna separera in dina honor i två linjer om det går, för att ha mer nytta framöver.  Planera gärna aveln något år fram i tiden, nåväl nu vet vi ju alla hur det kan gå med den saken, men att ha en plan i huvudet eller till och med på papper är absolut inte fel, man kan behöva både en plan B, plan C och plan D men fundera över hur du på bästa sätt kan använda det du har hemma, hur du kan sprida släktskapen så att du kanske kan använda det du har i två eller tre generationer istället för endast en.

 

Av: Malin Sundqvist

Detta är en liten guide för dig som önskar låna en hane till din hona!
Den kan nog appliceras på i princip vilken ras som helst även om jag nu skriver den utifrån en MCO-uppfödares perspektiv.

Tänk på att göra bakgrundsjobbet själv först, kontakta inte uppfödaren för att få låna hane helt opåläst. Om du är riktigt, riktigt ny fråga din mentor om hjälp eller skaffa en mentor om du inte har någon mentor kontakta mig så kanske jag kan hjälpa dig.

 

Jag har sett och hört nedanstående ifrån hon-ägare alltför ofta och inte alltid från helt nya uppfödare:
• Min hona löper nu, fin hane kan jag komma med min hona idag!?

  • När honans stam efterfrågas: Jag vet inte hon kallas ”Sotis”, men jag vet att den är riktigt fin. 
  • Vad har du för hanar? (Jag tycker det är lite oförskämt faktiskt att inte ens orka bry sig om att ta en titt på hemsidan eller på annat sätt först hitta en hane man faktiskt gillar). 

 

Det finns otaliga fler exempel som dessa ovan. Så börja med att faktiskt leta hane, titta på facebook, på hemsidor till du hittar en hane du gillar. Givetvis är det absolut inte fel att kontakta hanens ägare för mer information om denna saknas som t ex.

* Lånas han ut?
* Vad har han för stamtavla (om denna inte är tillgänglig).
* Hur är hans temperament mm.

 

När du vill låna en hane:
* Börja leta hane i god tid, skapa kontakte i god tid, inte samma dag som din hona löper.
* Gör testparningar innan du kontaktar hanens ägare så att du vet att de funkar ihop.
* Prestentera dig, tala om ditt katterinamn, vem du är och hur du tänker med din avel.

* Tala om vad dina tankar är kring just denna parningen, inte bara han är en söt pojk.

* Beskriv inriktningen på din avel jobbar du med utparning, show eller kanske båda?
* Skicka gärna med en länk till testparningen du gjorde så att hanens ägare kan se.
* Om du får ett nej, respektera detta, nästan ingen säger nej utan ett gott skäl, ibland handlar det om skäl du inte kan se.
* Du kan absolut fråga om uppfödare har lust att förklara skälet närmare, kanske är det en orsak du kan lära ifrån. Men fråga på ett sätt som gör det möjligt för uppfödaren att inte svara, ibland är det svårt att ge ett svar. Kanske skulle svaret kunna såra? Kanske finns det saker som hanens ägare inte vill prata om just nu? Eller vad nu anledningen kan vara, ibland får bara nöja oss med ett nej och att nästan ingen gör det utan god anledning.
* Om du ingått en överrenskommelse med hanens ägare, kom ihåg att respektera denna! Saker kan ändras, kanske hittar du en ännu mer spännande hane. Mycket kan hända från det att man avtalar med en hanes ägare att det skall bli parning och detta är helt ok. Men jag kan inte säga det nog!
Kontakta den första hanens ägare direkt och tala om att parningen inte blir av, detta är som sagt helt ok, det är däremot INTE ok att låta den första hanens ägare kanske säga nej till andra honor, kanske hålla hanen fertil istället för att kastrera helt i onödan bara för att via FB eller hemsida få veta att honan inte bara parats utan också fått kull utan att det meddelats den första hanens ägare att planerna ändrats.

 

Det här med avgifterna är ganska varierande, men jag har hört om många fullkomligt vanvettiga priser vilket inte gynnar någon. En import med unika linjer är som regel alltid dyrare än en som 

kommer från mer vanliga linjer som redan finns här i Sverige.
Det normala är att man tar en avgift per levande född kattunge vid en viss ålder, en del tar ut en så kallad språngavgift.

 

Personligen brukar jag inte ta ut språngavgift annat än då hanen är hos fodervärd, då brukar jag ta ut en ”städavgift på 500:-” som fodervärdarna får som extra för besväret. Annars tar jag som sagt inget, en språngavgift gör att man ju faktiskt binder upp hanen att vara fertil till ett antal parningar skett på honan om det nu inte tar på första försöket. Jag föredrar att inte ta någon avgift och jag försöker givetvis alltid hålla hanarna så att den tilltänkta omparningen skall kunna ske, men om hanen verkligen måste kasteras för sin egen skull är jag fri att göra detta, något som är svårt om man tar ut språngavgift.

 

Lite att tänka på här såväl för hanägare som honägare är när det gäller själva parningsavgiften, kolla runt vad som är rimligt vad som är normalt inom er ras, gå inte med på vad som helst.
Priserna ändras ju löpande så tänk på att kolla upp inom just din ras och hos flera olika uppfödare ungefär var priserna ligger. Just nu så är väl ca: 1500-1800:- ett ganska normalt pris.
Sen är det det  här med ”när”, jag har sett ofantligt många som kräver in pengarna för parningen vid 4-6 veckor, i ärlighetens namn så ligger hanens ägare inte ute med någonting, vid 4 veckor är de fortfarande ganska sköra de har precis börjat äta vanlig mat och ingen vettig uppfödare tingar väl bort kattungar innan 4 veckor, vilket gör att man heller inte fått in några tingningspengar.
Här är en uppmaning till alla hankattsägare, ta betalt när papper önskas eller tidigast efter 6 veckor.

Det gynnar inte rasen att inte uppfödare kan ha ”råd” att utvärdera sina kullar länge och väl, om man ska betala många tusen till en hanes ägare tidigt måste de flesta tinga bort kattungar för att ha råd. Jag brukar ha som regel att när det är dags för registrering vid 8-10 veckor ca lite beroende på hur länge man törs vänta o hur tidigt man levererar så betalar man hanens ägare lagom till att man behöver parningsbeviset, på så sätt kan man i lugn och ro utvärdera sin kull innan man tingar bort någon av kattungarna till sällskap.

 

Av: Malin Sundqvist