Frågorna kan vara många när man ska till att skaffa sin första raskatt och inte alla uppfödare är vare sig kunniga eller ärliga. Alla har vi varit nya någon gång, skillnaden är om man har turen att få en erfaren och duktig mentor eller om man har oturen att få en som inte är så kunnig.

Så vad ska du tänka på för att få bästa möjliga start? Jag kommer att ta upp en del punkter nedan.

Storleken:

Många som skall köpa vill ha en STOR katt, ju större desto bättre. Nåväl här kommer vi till första problemet inom denna ras. Detta ÄR en stor ras och jämfört med en normal huskatt är även en mycket liten Maine Coon en gigant. Men glöm för guds skull fantasivikterna på 12-15 kg, de existerar helt enkelt inte annat än hos någon enstaka extremt fet katt, eller i fantasin hos en del ägare. Normalvikt hos en fullvuxen hane ligger mellan 6-8 kg och en hona 4-6 kg. 

När du så ska titta på en liten kisse, om uppfödaren hävdar att katten kommer att bli en gigant så kan du stänga av öronen. INGEN kan garantera storleken hos en specifik kattunge, visst ger två stora föräldrar en aningen större chans till att kattungen blir större, men det finns många gener bakifrån som också kan slå igenom. Det finns mkt små honor t ex. som ger enormt fin storlek på sina avkommor och tvärtom. Det går aldrig någonsin att förutspå storleken hos en växande kattunge eller en ung katt såvida man inte råkar vara synsk så gå inte på den niten. En erfaren uppfödare påpekar noggrant att vi aldrig någonsin kan garantera storleken hos en kattunge. Inte heller är det särskilt vanligt att den största som liten blir den största som vuxen, kan mkt väl vara så att den absolut minsta blir den absolut största som vuxen. Det vi till viss del kan förutspå är benstommen, vi kan titta exempelvis på vilken kattunge som är den grövsta i svansslutet eller har de största tassarna och grövsta benen. Detta säger en del om hur pass bra benstomme en kattunge har.

Temperamentet:

Detta är givetvis precis som hos oss mkt individuellt och det kan alltid vara en eller annan som är blygare än andra. Men överlag kan man säga att hela kullen och resten av katteriet springa o gömma sig under närmsta soffa och inte komma fram igen. Maine Coon är normalt nyfikna och vill gärna vara med. Att mamman tillfälligt kan vara aningen skeptisk är helt normalt men hon och ungarna skall inte vara panikslagna. Se också alltid till att få träffa mamman och alla syskonen (de som finns kvar är du sent ute kan de ju ha flyttat). Och gärna pappa om han finns hos uppfödaren, inte helt ovanligt dock att han är inlånad och alltså bor på annat ställe.
Här har du också som köpare ett visst ansvar om inte uppfödaren är tillräckligt erfaren för att kunna för att ge dig råd om vilken katt som passar just din familj att lära dig lite här och se vad som kanske är lämpligt för just er. Är ni en familj på två eller du är själv så kanske den lilla blyga kan bli ett fantastiskt sällskap som blommar upp hemma hos dig/er. Är ni däremot en familj med barn och en del stök och ljud och saker som händer så bör ni kanske inte välja den lilla blyga som drar sig undan utan ni bör kanske istället välja en av de kattungar som kommer fram och tar kontakt med både er och barnen. Räkna kanske inte med att de kastar sig i famnen på er med en gång, men de bör komma fram sinom tid och söka kontakt. Maine coon är som sagt en social katt, detta innebär dock inte att de alla är riktiga knäkatter, många nöjer sig med att ligga i närheten kanske alldeles bredvid dig, även om det då givetvis också finns de som gärna ligger i knä hela tiden. De är som sagt i början av detta stycke individer o kan vara väldigt olika varandra om än lika trevliga o härliga alla på sitt sätt.

Färgen:

Det är nog här som bluffmakarna främst sticker ut, de flesta seriösa uppfödare har tillräcklig kunskap för att inte vräka ur sig dumheter om unika färger osv.

Har sett så många annonser att jag snart tror jag blir tokig, där utkrävs högre summa för en kattunge av ”ovanlig färg” i dessa fall syns ofta silverkatter alternativt röda honor. Låt oss få klart en gång för alla en röd hona är absolut inte ovanligt, enda som krävs är att mamman är röd eller sköldpaddsfärgad och att hanen är röd, inte så svårt med andra ord. Har du en röd hona och även pappan är röd så blir samtliga kattungar röda oavsett om det är en hona eller hane.

Silvergenen är en så kallat dominant gen, det innebär att bara en upplaga av genen behövs för att katten ska bli silver, det innebär att endast en av föräldrarna behöver vara silver för att det skall bli silver, skulle denna förälder dessutom ha silvergenen i dubbel upplaga blir alla avkommorna silver oavsett. Så gå inte på niten att betala extra för en ovanlig färg, då det i princip inte finns några ovanliga färger. 

Hälsan:

Det finns framför allt två sjukdomar hos just Maine Coon som man bör ta i beaktande, observera dock att detta innebär inte på något sätt att rasen är sjukare än någon annan ras, snarare tvärtom, vi har helt enkelt bara arbetat fram ett framgångsrikt hälsoprogram som gör att vi har god insikt i dessa. Be alltid att få se hälsostatus i de fall då katterna är testade inom hälsoprogrammet kan detta ses på: www.pawpeds.com (HCM kan endast utföras de veterinärer som är anslutna till hälsoprogrammet då dessa är de enda med adekvat utbildning), i de fall som HD gjorts utom hälsoprogrammet t ex. hos OFA be att få se resultatet. Samma gäller givetvis DNA-resultat.

 

Hypertrofisk Kardiomyopati – HCM

HCM tillhör gruppen av sjukdomar som kallas den tysta döden.

Oftast har katten inga som helst symptom utan faller helt sonika plödsligt död ner, otaliga är de historier från såväl uppfödare som ägare som plödsligt hittat sin katt liggande död på golvet, sängen eller i sin bädd. I de värsta fallen har ägaren sett katten dö mitt i sin kattspaning på fönsterbrädan eller mitt i ett hopp eller en lek, hjärtat bara slutar slå. I värsta scenariot får katten en propp och fruktansvärda smärtor innan den dör. Varför sägs detta? För att skrämma upp dig? Nja inte riktigt, men för att du skall förstå hur viktigt det är för din egen skull att se till att katten du köper kommer ifrån testade föräldrar.

Här är viktigt att observera att ett DNA-test räcker inte på långa vägar, man vet att det finns flertalet gener som kan orsak HCM hos Maine Coon, troligen upp emot 12 stycken. Detta DNA-test gäller endast för en av dessa gener, så egentligen säger det ju sig självt att man då givetvis behöver ultraljuda också för att se så att hjärtat ser bra ut, normalt sett testar man vid ca. 1, 2, 3 och 5 år ibland kan man även testa senare. Första ultraljudet sker innan första parning.

 

Höftledsdysplasi  - HD

HD är mer påtalat på hundsidan, men förekommer inom flertalet raser även på katt.

Denna sjukdom är faktiskt ur kattens perspektiv värre än HCM som du kunde läsa om ovan.
Om jag var katt och fick välja mellan att gå med fruktansvärda smärtor tills någon kanske befriade mig ifrån dessa vid 10 mån- 1 års ålder i de värsta fallen innan jag befrias från dem, eller att dö knall fall under min bästa fågelspaning så skulle jag absolut alla gånger välja det sistnämnda.

Ur ägarens perspektiv är givetvis HCM mer chockartat.
HD innebär kort sagt att höftledens skålar i grava fall knappt sluter om alls om höftkulan i höftleden, vilket man kan förstå ger svåra plågor. Det finns olika grader av HD och grad 1 avlar man på i dagsläget men då med en hona/hane som har helt normala höftleder.
Denna röntgen gör man en gång innan första parning normalt sett vid 10 månader till 1 år. 

Men som ni förstår ovan så är det ett ytterst viktigt test att utföra.

 

Pyruvate Kinase – PK

Behöver inte sägas så mycket om, det finns ett DNA-test, men givetvis är det bra om föräldrarna är testade. Observera att katter också kan vara fria genom föräldrarna, ibland till och med flera generationer bakåt i dessa fall behövs givetvis inte testet göras. En katt som är PK/PK används inte i avel, en katt som är N/PK kan användas i avel men paras då med en katt som är N/N.

 

Spinal Muscular Atrophy – SMA

Flera har testat mot denna och än så länge är det ytterst få och endast från enstaka linje, så denna behöver i dagsläget inte ha någon huvudfokus och man behöver inte känna panik om föräldradjuren inte skulle vara testade mot just denna. Sen är det givetvis alltid BRA om de är testade, det ger också underlag för studier o en översikt över läget och ifall det förändras. Samma som ovan en katt som är SMA/SMA används inte i avel, en katt som är N/SMA kan användas men paras då bara med katter som är N/N.

 

Skulle du vilja ta en kull på din framtida katt?:

Här är en oerhört viktig punkt, om du har minsta tanke, fundering, intresse för avel tänk igenom detta innan och köp en katt för avel, inte en sällskapskatt. Alla seriösa uppfödare jobbar hårt med att hålla koll på vilka som går i avel i en kull, hur många som går i avel osv. detta är inte för att försöka kontrollera utan helt enkelt för rasens egen skull i helhet. Som regel låter man max 2 från varje kull gå i avel, detta för att det inte skall bli för många nära besläktade katter i avel samtidigt. Vi jobbar hårt med att planera parningar som är obesläktade och att inte vissa linjer eller katter skall bli alltför överrepresenterade, det är ett hårt arbete och kräver många gånger att vi gör importer från utlandet som med katt, resa för att hämta och andra kostnader i samband med detta lätt kan överstiga 21000 kr. Så snälla tänk efter och spoliera inte vårt hårda arbete genom att obetänksamt skaffa en katt till sällskap som du sen avlar på för att det är kul eller sött med kattungar. Att föda upp är fantastiskt, men långt ifrån den dans på rosor som det ofta kan tyckas utifrån sett, vi får ofta fatta oerhört svåra och jobbiga beslut, vi uppfödare får lägga ner enorma summor pengar och tid och tid ledigt från jobbet. Det kräver engagemang, pengar och rent ut sagt ett j-a anama att orka vara uppfödare i längden.

Om du från början då är inställt på katt till avel och du redan nu talat om för din blivande uppfödare att du vill köpa en katt för avel, våga ställa krav! Gå inte med på att tinga en katt när den är 4 veckor eller yngre. Vänd dig till en uppfödare som är beredd och erfaren nog att förstå att katter för avel utvärderas till minst 6 veckor helst 8-10 veckor. Innan dess är det oerhört svårt att säga vilken/vilka katt/katter som är den/de bästa i kullen och till avel skall vi alltid se till att selektera ut de bästa, det är ända sättet att driva aveln framåt. Även här, glöm inte viktiga detaljer, det är mer som utmärker en bra avelskatt än just typen…. Mer att ta hänsyn till är hälsan hos föräldrarna och bakåt, kattens temperament och kanske även huruvida föräldrarna markerat revir eller inte såväl hona som hane kan ge detta i arv till sina avkommor. En hane som inte markerar revir har en större benägenhet att få avkommor som heller inte markerar. Nu måste vi dock komma ihåg att en hane är en hane o inget är någon garanti men chansen är åtminstone större om pappan är trygg och stabil. Samma gäller honorna, många gånger är honorna dessutom värre än hanarna vilket är lustigt då hanarna ofta är de som kommer på tal när man pratar revirmarkering. En annan viktig aspekt är hur tar mamman hand om ungarna, hur har hennes förlossningar varit. Visst kan det gå snett och de kan ha problem en gång, men har en hona problem vid flera förlossningar eller med flera kullar bör man tänka till en gång extra.

 

Av: Malin Sundqvist