En katts rätt att vara fri!

Ingen idé att  tassa på i ullstrumporna :-)

Ett alltid lika hett ämne i diskussioner är utekattens vara eller icke vara.

 

Jag vet inte hur många gånger har jag nte hört någon säga, "Jag tror inte på att hålla en katt inomhus - katter skall få springa fritt, klättra i träd och jaga löv ligger i deras natur.

Om du är en av dessa, vill jag verkligen att du tänker igenom denna filosofi.

Vi människor brukade också leva fritt i ett med naturen, för länge sedan vi hade inte ens hus. 

Vi sov i grottor eller under träd. Men vi sökte alltid komfort! 

Så småningom började vi bygga vindskydd och därefter hus, vi satte in värme i våra finare och finare bostäder. Under denna tid blev vi vän med den lilla katten. Katten blev domesticerad och flyttade in i våra varma och ombonade hem tillsammans med oss. 

 

Hur många historier finns det inte om herrelösa katter, och även halvvilda katter, som bara flyttat in från kylan för att bo i ett hus med en familj. Hur många människor har inte sagt: "Katten bara flyttade in och ville sen inte gå igen."

I dagens samhälle där vi lever i städer, nära varandra med mycket trafik, är våra katter i stor fara varje gång de sätter en tass ut ur huset. De utsätts för gifter, i både trädgård och omgivning. De utsätts för angrepp från andra katter och hundar. De är sårbara för grymhet från både barn och andra som kanske inte gillar katter och som inte vill ha dem i närheten. De blir lätt överkörda av bilar eftersom de inte känner igen dem som "naturliga fiender". De är utsatta för en mängd sjukdomar och även insekter som bär ännu fler sjukdomar.

 

Vi har kommit långt i vårt tänkande när det gäller hundar. Vi har även fått lagar mot lösspringande hundar. Varför är då så otroligt många människor ovilliga att ändra sitt tänkande vad gäller katten? 

 

Har inte också katten rätt till vår omsorg gällande dess välbefinnande? Har inte katten rätt att söka samma typ av komfort som vi söker genom att få bo varmt och skyddat? Har inte också katten rätt till en trygg form av utevistelse?

 

Lyckligtvis  har många människor börjat inse att katten är lyckligare och säkrare när den endast tillåts kontrollerad utevistelse, dvs utevistelse i koppel eller rastgård. En hel del människor inser numera att de har en ansvar när det gäller att hålla sina husdjur säkra. Dessa katter är lyckliga, friska och lever längre i sina kärleksfulla och omtänksamma familjer.

 

En katts medellivslängd ökar kraftigt OM den är en innekatt!

Nästa gång du eller en vän, hävdar att katter ska få ströva fritt omkring - fråga dig själv denna fråga. Vill du hellre dö ung - eller vill du leva ett långt och hälsosamt liv? Skulle inte din katt svara samma sak som du gör? Och fråga dig själv också denna fråga. Hur många känner du som släpper ut sin hund och åker till jobbet? Fråga dig själv om min katts rätta natur är att ströva fritt ute är det då inte också hundens, hästens, grisens och alla andra husdjurs självklara rättighet? 

 

Tänk på din katts rätt att vara fri från sjukdomar, parasiter, elaka hundar och katter, och alla andra faror utanför din dörr. Vänligen överväg att hålla din katt inne. Unna din katt till några rejäla klösträd, aktivering och leksaker. Och se din katt blomma med lycka och god hälsa. Var en ansvarsfull djurägare och se till ditt husdjurs bästa och ha omtanke om dess verkliga behov och fall inte för myter på vägen.

 

Det finns något som kallas de fem friheterna om alla dessa uppfylls kan djuret anses ha hög välfärd. John Webster, professor i djurhållning och forskare från Bristols universitet, sammanställde de Fem Friheterna 1979.

 

De Fem Friheterna beskrivs i helhet så här:

  • Frihet från hunger och törst, genom tillgång till färskt vatten och en diet som upprätthåller fullständig hälsa och kraft. (Ge din katt ett fullfoder från djuraffär, du skulle väl inte låta dina barn äta enbart snabbmat år efter år?).
  • Frihet från obehag,  genom att ordna med en lämplig miljö som inkluderar skydd och en komfortabel viloplats. 
  • Frihet från smärta, skada och sjukdom genom förhindrande av detta eller snabb diagnos och behandling. (En bra försäkring underlättar och skaffa inte katt om du inte har råd).
  • Frihet att utföra naturligt beteende, genom att tillgodose djurets behov av tillräckligt utrymme, rätt resurser och sällskap av djurets eget slag. (Tillgång till klösmöbler, leksaker att jaga osv). 
  • Frihet från rädsla och oro, genom att säkra förutsättningar och behandlingar som undviker mentalt lidande. (Utevistelse i kattgård eller koppel är en bra början).

 

Genom att mäta djurets fysiska tillstånd, dess fysiologi och beteende kan man få en uppfattning om hur djuret vill behandlas. Än idag har vi ingen lösning på att sammanföra dessa mått på djurvälfärd till ett enskilt mått, detta är något som är oerhört svårt att mäta men genom att se över ovanstående så har vi i alla fall en god chans att ge vår katt det bästa vi kan.

 

By: Malin Sundqvist

Source The five freedoms: 

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4810049/

Min katt, eller grannens?

Jag spinner vidare på det här med utekatt idag, får en hel del input med jämna mellanrum från alla möjliga håll.

Fast i detta inlägget blir det inte lika mycket ur kattens synpunkt utan mer ur människans.

 

De som har utekatter ser det som regel som en rättighet för katten och någon form av noll-ansvar ifrån deras sida. Observera nu att detta gäller givetvis inte alla, men över lag är det den synen man möter.

 

Rent krasst är det ju trots allt så att jag har valt att ha katt. Min granne har det kanske inte!

 

På kattforum är det otroligt vanligt att icke kattägare skriver in och undrar vad de ska göra för att inte grannens katt ska kliva rätt in i deras hus när de på sommaren vill ha dörren öppen, de undrar hur de ska skydda sina stolsdynor från att bli nedkissade, barnens sandlåda ifrån att bli nedsmutsad av katter som gör sina behov där.

Vems ansvar är det egentligen den som valt att ha katt, eller den som valt att inte ha katt?

 

En hund får inte gå fritt ute det är till och med koppel-tvång inom tät-bebyggelse , vad är det som gör att katten inte har samma har jag länge funderat över. Sanningen är ju att det är lättare att lära en hund stanna inom vissa gränser än en katt så hur kommer det sig att hunden har koppeltvång och inte katten?

 

Många hävdar då direkt att det beror ju bara på att hunden är så mycket farligare än katten? Är den verkligen det? Hur många har stött på en rosenrasande katt som helt tappat kontrollen? Tro mig sätt katten mot hunden och katten vinner tusenfalt! Hunden har starka käkar och vassa tänker och kan döda en männsika även om detta händer väldigt sällan. En katt kanske inte kan döda en människa men tro mig, skadorna kan bli nog så stora, till skillnad från hunden som har "endast starka käkar och tänder" så har katten sylvassa tänder, och sylvassa klor både bak och fram detta i kombination med en helt otrolig vighet och snabbhet kan göra en katt dödligt farlig.

Som tur är för oss och andra djur har katten just pga sina oerhört farliga vapen en instinkt som säger till dem att slåss i absolut sista möjliga hand. En katt tar alltid till strid som absolut sista möjliga utväg, det är därför kattägare så ofta inte inser att det problem de har hemma inom en grupp i själva verket handlar om osämja och rangbråk, katterna slåss ju inte? Nej katter undviker i längsta möjliga mån att gå till attack. 

 

Men nog om det, kort sagt kan man sammanfatta ovanstående och rekommendera endast kontrollerat utevistelse på nedanstående basis.

Dina grannars rättighet är att kunna ha sina dörrar öppna utan att ha din katt inne hos sig.

Din granne kan vara allergisk och då utgör din katt dessutom en ren livsfara.

Grannarna skall inte behöva plocka upp din katts skit från sin tomt, sandlåda, rabatt!

Den som föder upp och har fertila honkatter INOMHUS skall inte behöva få sin dörr nedpinkad av din markerande okastrerade hankatt. Grannen ska inte behöva få din okastreade hane/honas urinmarkering på sina stolsdynor, sin rabatt, sin förstukvist, sina rabatter eller sina barns sandlåda.

Personen med kattfobi ska inte behöva gå runt på helspänn av rädsla för alla löst springande katter.

 

Sist av allt vill jag tillägga att om en katt nu ska gå fritt ute så är det absolut i mitt tycke nödvändigt att nedan är uppfyllt:

Katten skall gå ute i ett syfte, dvs ha ett jobb att utföra t ex som stallkatt eller ute på landet för att hålla gnagare borta. 

Katten skall ha tillgång till fullgott foder en katt jagar inte för att den är hungrig utan som förströelse och den jagar precis lika bra med magen full i bra foder. Bättre till och med då den naturligtvis får en bättre hälsa och därmed orkar mer.

Håll katten försäkrad och gå igenom katten minst en gång i veckan efter ev. sår skador, fästingar och du får också en allmän koll på allmäntillståndet. Är katten dålig håll den inne och under uppsikt.

Ta den en gång om året till veterinär och låt den få en genomgång samtidigt med den årliga vaccinationen.

Se till att katten är ID-märkt!

Och framför allt se till att din utegående katt är kastrerad! Inte bara råkar den ut för mindre bråk utan den håller sig också mer hemma vid, förstör mindre för grannar och viktigast av allt, den bidrar inte till att beståndet av hemlösa ökar!

Ytterligare ett minus när det gäller utekatter är att man inte ser lika lätt om katten är sjuk, här kommer mycket av tron om att huskatten är så frisk in. Huskattsägarna som alltför ofta har sina katter springande fritt ute märker inte när deras djur blir dåliga.

Hur ska man kunna se om katten plågas av dålig mage om den gör sina behov i skogen eller på andras tomter, hur upptäcker man t ex blod i avföringen om katten gör allt den ska utomhus när ägaren inte är närvarande? Hur upptäcks urinproblem en katt som går ute går det ju inte att veta om den kissat normalt 40 gånger eller inte alls? När man har innekatt med kontrollerad utevistelse så ser man snabbt om något är fel!

Nä, kattägare, skärpning dags att börja ta erat ansvar och precis som hundägaren plocka upp skiten efter er, se till att er katt inte kan förstöra för någon annan och håll denne i koppel eller i innätad kattgård ta erat ansvar som djurägare!

Av: Malin Sundqvist

Är du intresserad av Blandras eller renrasig oreggad?

Denna texten är i så fall för dig! Jag vill nämligen inte att du skall bli lurad.
Ytterst få av de oregistrerade renrasiga eller påstådda blandraserna ÄR vad de utges för att vara, ofta har personen som säljer själv blivit lurad att katten är det ena eller det andra och så fortsätter eländet.


Jag har flera historier, alldeles nyligen (i skrivande stund) var det en artikel om ett par vars huskatt (ren huskatt med äkta bonna-gener) hade blivit dräktig och fått ungar, de sålde dessa till en familj som verkade fantastisk, några dagar senare hittar de av en slump sina kattungar på blocket för ett långt högre pris, hör och häpna som blandraser? https://mitti.se/varnar-for-oserios...

Bara ett av de knep som många använder sig av för att lura köparen.
Ok så du är intresserad av Maine Coon och hittar en blandning där mamma är påstås vara renrasig oregistrerad, hur VET du att hon är Maine Coon? Hur tar du reda på att hon inte är en långhårig huskatt? Hur kontrollerar du att du får det du vill ha? Gillar du utseendet på katten, tycker kattungen är bedårande absolut, köp den! Men lämna ute den eventuella rasinblandningen. Kalla din nya kärlek för min alldeles underbara huskatt inget annat, eftersom detta  andra inte kan styrkas!


När det gäller oregistrerade renrasiga snubblade jag alldeles nyligen över en liknande historia, kattungarna var av mönstret "tickat" detta ärvs dominant och det innebär kort sagt att en av föräldrarna MÅSTE vara just detta mönstret, något annat är genetiskt omöjligt.
Personen hade köpt dessa två från en uppfödare som hade två stycken registrerade Maine Cooner, uppfödaren talade om att katterna inte gick ute. Ok borde ju vara hyfsat säkert, eller hur? Katterna är innekatter och stamtavla kan uppvisas för föräldrarna? Bara ETT problem här, vid denna tidpunkten fanns bara EN tickad Maine Coon i Sverige, nämnligen min hane, en import från Österrike. Jag blev väldigt fundersam över detta då jag VET exakt vilka damer han träffat o uppfödaren ägde ju pappan, jag hade fått se ett kort på mamma hon var tabby så hon var alltså uträknad, hon kunde inte ha gett anlaget till kattungarna, alltså fanns bara pappan kvar. Han hade som vuxen omplacerats hos uppfödaren 2012..... vänta här nu min hane är INTE pappan, hans avkommor som är tickade var inte födda vid denna tidpunkten. Alltså fanns det INGEN Maine Coon i sverige som kunde vara pappan, och när jag till slut fick se bild på fadern till ungarna visade det sig att han var tabby han också. Genetiskt bevisning, pappan till kullen ÄR inte pappa till kullen.
Det troliga är att honan smitit ut på bygden och varit på friarstråt med någon trevlig liten huskatt i krokarna, fått sina ungar och uppfödaren alltså antingen av ren okunskap eller för att medvetet kunna sälja dem lättare och dyrare påstått att hennes hane också var den som var pappa.


Dessa historier finns i 100-tal o vi stöter hela tiden på fler och fler.
Så vill du ha en huskatt, köp en huskatt men ta ingen som helst notis om huruvida den påstås vara oreggad renrasig eller blandras för sanningen är att ingen har den minsta lilla aning om vad det egentligen ÄR för något bakom den katten.
Vill du ha en raskatt, köp en raskatt från en registrerad uppfödare MED stamtavla, detta är beviset för kattens härstamning.


Låt dig inte luras av färger eller utseenden, huskatten finns i alla färger även maskat (birman, ragdollen och siamesens utseende) en maskning är alltså INTE något bevis för att katten har någon som helst rasinblandning.


Jag har ibland hört att M:et i pannan betyder att det är en Maine Coon, FEL, FEL, FEL, alla mönstrade katter vare sig de är tabby, tigre, spotted eller tickade har ett M i pannan oavsett ras, det är mönstringen som ger detta M inte någon ras.


Låt våra fantastiska huskatter som är så varierade i färg och form och utseende vara just huskatter, långhårig som korthårig. Låt dem vara vad de är och sänk inte deras standard genom att säga att de är det ena eller det andra som om de inte vore värda lika mycket som de underbara huskatter de är!

Om du nu vill ha en raskatt men kanske inte har råd (jag har full förståelse för att alla kanske inte är i ett läge i livet då de har råd med köpesumman) så finns många, många alternativ.

1. Vuxen omplacering, du får en renrasig MED stamtavla för ett lägre pris. Uppfödare måste ofta ta beslutet att omplacera sina katter när de slutat gå i avel om de vill fortsätta föda upp.

2. Fodervärd, här finns två alternativ. Helfoder eller Delfoder, i båda fallen betalar du hela eller delar av katten med arbete och engagemang istället för pengar och NEJ det är INTE en gratis katt men du betalar som sagt i annat än pengar. Vid helfoder får du hem kattungen och har ett avtal med uppfödaren om att denne skall få ett antal kullar på katten om det är en hona är det ditt ansvar att föda upp kullarna med allt vad det innebär om det är en hane måste du vara beredd på att ta emot honor på parning i ditt hem. Vid delfoder betalar du halva priset för katten och uppfödaren vill då ofta ha kanske bara en eller två kullar efter katten.

Denna text får gärna spridas fritt, kopierar du texten och lägger ut på hemsida, publicerar i någon tidning eller rasring önskar jag att du skriver att den är skriven av mig Malin Sundqvist,  Dagdrivarn

Av: Malin Sundqvist

 

I dagsläget verkar det pågå en explosion av katter som säljs som renrasiga utan stamtavla, jag har träffat på så otroligt många som köpt dessa katter? Jag kan inte låta bli att undra vad det är som gör att så många köper en katt utan stamtavla endast för att spara in kanske 1000-1500 SEK?
Jag kom fram till att det måste ha att göra med att var man lever i tron att stamtavlan är endast en liten bit papper på vilken släkten står uppskriven?
Detta är så otroligt fel, stamtavlan kan vi snarare likna vid en form av kvalitetsstämpel, givetvis finns undantag, jag säger inte att du utan förbehåll skall köpa vilken katt som helst utan någon som helst källgranskning av uppfödaren endast för att katten har en stamtavla, absolut inte. Men en stamtavla säger en hel del mer än att bara rabbla upp namn och registreringsnummer på föräldrarna.

Jag skall försöka spalta upp en del saker som en stamtavla från en bra egentligen säger.

  • Uppfödaren är med i en kattklubb och måste följa dess regler samt även jordbruksverkets regler.
  • Föräldrarna måste vara stambokförda
  • Båda föräldrarna måste ha intyg på att de inte har navelbråck
  • Pappan måste ha intyg på att han inte är kryptochid
  • Kattungarna måste vara id-märkta med chip
  • Kattungarna måste vara vaccinerade 2 gånger
  • De får inte säjas utan veterinärintyg som är max 7 dagar gammalt
  • Uppfödaren får inte ta mer än 3 kullar på 2 år på en honkatt
  • Kattungarna måste vara 12 veckor, detta är superstrikt de får inte levereras så mycket som en dag tidigare!
  • Inga kattungar får undanhållas registrering
  • En uppfödare med i kattklubb får inte bidra till huskatt-avel alltså inte låna ut hanar, ta kull på hona som är blandras, oregistrerad eller huskatt.
  • För att para med annan ras måste en uppfödare ansöka om kontroll-avel och får då stamtavla på kattungarna
  • En uppfödare som får en tjuvparning (t ex en hona som smiter ut och paras med en huskatt eller två olika raser som smiter ihop och paras), måste fortfarande registrera kullen med huskattsbevis och iom detta anmäla misstaget till sin klubb.
  • De flesta uppfödarna följer hälsoprogram för rasen på www.pawpeds.com kan du läsa och se vad ett hälsoprogram är och innebär.

 

En uppfödare som blir påkommen med att fuska med stamtavla, på något sätt missköta sig blir avstängd från sin klubb och kan därmed inte längre stambokföra sina kattungar. Tänk på detta när du köper en påstådd blandras eller raskatt, detta kan vara en uppfödare som tidigare fuskat med stamtavlor, uppgivit felaktiga föräldrar eller liknande och därmed blivit utesluten. Vill du verkligen anförtro dina pengar åt denna personen? 

Genom stamtavlan kan du få hjälp hos kattklubben om frågor uppstår, du kan följa generationerna bakåt och få en massa information om såväl hälsan som andra ärftliga faktorer bakom din kattunge.
Detta är några av de punkter som en stamtavla innebär, och som du ser är det otroligt mycket mer än en bit papper. Alla som önskar kan bli medlem i en kattklubb, 1 kull får tas utan att man behöver skaffa sig ett stamnamn att registera sina kattungar är absolut inte på något sätt svårt om allt står rätt till med föräldrarna.


Kostnaderna är heller inte höga för själva registeringen:

Medlemsskap i kattkubb: ca. 200-350/per år.

Stamnamn: 700-1500 SEK (engångskostnad stamnamnet har man sen för livet)

Registering per kattunge: 200-350 SEK/per kattunge.

Av: Malin Sundqvist


Typiskt för en
Backyard Breeder

Typiskt för en
Ansedd uppfödare

1. Motivet för avel: 

  • "det är kul"
  • "bra för barnen"
  • att "för att tjäna pengar". 

Gör inget urval på köpare och vägrar sällan att sälja, även om köparen är olämplig. 

1. Känner en hängivenhet i att producera kattungar av kvalitet är allvarlig intresserad av sin hobby. Investerar så mycket i kattungarna att h*n kämpar för att det ska gå jämnt upp, går sällan eller aldrig med vinst. Kommer endast att sälja ungar till godkända köpare och kommer att neka till köp om de känner att köparen inte är lämplig.

2. Avlar glatt på familjens husdjur med lämplig  sällskapsdjur av samma ras och eller annan rasblandning alt. huskatt bara för att få söta kattungar.
Många blandar in raser för att kunna ta mer betalt trots att de i de flesta fallen inte är annat än påhittade historier. Har ingen förståelse eller intresse för genetik, stamtavlor, blodslinjer, hälsotester eller avelsprogram. Observera att en katt ”kan” ha en stamtavla och ändå vara från en BYB.  

2. Kan förklara hur planerade parningar används för att framhäva eller minimera särskilda kvaliteter genom   noggrann selektion och utparning. Beroende på hur ny uppfödaren är kan de berätta om hälsoprogram, om rasens historia och är insatt i såväl standars som att man aldrig säkert kan förutsäga vare sig typ eller storlek. Om de är nya kan de hänvisa till mentor som kan svara på eventuella frågor bättre.

3. Även om husdjuret (far/mor till kattungarna) kan vara väl älskat, har de inte testats för genetiska problem inom berörd ras/raser, inte heller tas hänsyn till andra genetiska problem som t ex navelbråck eller kryptorchism.

3. Avlar inte på katter som inte uppnått lämplig ålder. Ser till att få avelsbeståndet testat för genetiska problem inom berörd ras. Kan uppvisa dokument på utförda tester. 

4. Kattungarna varken besiktigas, id-märks eller vaccineras. Är okvalificerade att ge hjälp om det uppstår problem. Kattungarna säljs alltid okastrerade.

4. Med kattunge medföljer dokument på veterinärbesikting ej äldre än 7 dagar, vaccination x2 de är id-märkta med chip och ett försäljningskontrakt skrivs på av båda parter. Är kvalificerad och villig att hjälpa ägare ta itu med eventuella problem. 

5. Säljaren har liten kunskap om rasens/rasernas historia, om rasklubbens rekommendationer eller om rasstandarden. Kan hävda att detta  spelar ingen roll eftersom kattungen skall vara "bara ett husdjur". 

5. Älskar rasen och kan tala länge om dess bakgrund, temperament och idealtyp.  

6. Ungar föds upp i provisoriska inkvarteringar, ibland ohälsosamma, vilket tyder på brist på långsiktiga investeringar i avel och bristen på sann omsorg för kattungarnas välbefinnande.  

6. Har investerat i tid och utrustning för kattmamma och kattungar. Och de föds upp i en miljö som är sanitär och kärleksfull. 

7. Även trots de bara säljer "husdjur", kan de visa up registreringspapper på föräldrarna och olika titlar  i stamtavlorna, som bevis på kvalitet. Ändå har säljaren inte ökat sin egen kunskap genom att deltagande i kattklubbar, rasringar eller lokala föreläsningar. Är inte är intresserad av i att ställa ut sina egna katter för att "bevisa" kvalitet. 

7. Tillhör alltid en kattklubb kan vara SVERAK, WCF, CFA, TICA, CFF m fl. Ofta också någon rasring. De visar en kärlek till hobbyn att föda upp renrasiga katter. Kan ställa ut sina katter som ett objektivt test av hur hans/hennes katter i avel uppfyller standarden.
Men har i andra fall god insikt i vad standarden säger. 

8. Kan vara ovilliga att visa en köpare hela kullen eller att visa upp mamman till kullen även om de finns på plats. Kan inte eller kommer inte att jämföra/kritisera ungarna eller deras förfäder. Kommer låta dig välja kattunge utan förbehåll. De vill ofta att du bestämmer dig snabbt och tingar tidigt gärna när kattungarna är mycket unga.

8. Visar kull och mamma i en sanitär miljö. Hjälper köpare utvärdera och välja en kattunge. Förklarar kriterier för "utställningskvalitet" kontra "sällskapskvalitet". Förklarar varför endast vissa katter bör gå i avel, de har inte bråttom med att tinga bort unga kattungar och utvärderar dem gärna länge och väl. 

9. Priserna ligger några tusen till några hundra, under en rasren registrerad kattunge men marknadsförs som en renrasig oregistrerade eller blandras, eftersom en BYB vill bli att kattungarna flyttar snabbt och få bra betalt. Har ofta inga problem att sälja över telefon/mail eller att lämna över katten snabbt och lätt. Har i många fall inga problem att sälja ungarna innan 12 veckors ålder trots lag på detta.

9. Priserna kommer att ligga inom ramen för rasen. Priset kommer inte spegla allt som uppfödaren investerat i ungarna. En seriös uppfödare gör aldrig några vinster från försäljning av sina kattungar. Säljer oftast inte utan personlig kontakt. Säljer inga kattungar under 12 veckors ålder, kan ofta komma att hålla dem längre. Kräver som regel ett besök av dig innan du får tinga kattungen.

10. Känner ingen oro inför framtiden för enskilda kattungar, eller rasen/raserna som helhet. Om du inte kan behålla din kattunge får du ingen hjälp eller stöd i omplaceringen. 

10. Kommer efter köpet att hjälpa dig med pälsvård ,  svara på frågor eller finnas där om det uppstår problem. Tar tillbaka eller hjälper till med omplaceringen av en kattunge du inte kan ha kvar hellre än att se att den hamnar i fel händer. 



Några få riktlinjer när du ska välja dig en uppfödare!

  1. En seriös uppfödare kommer inte att avla på katter under ca 1 år. En ansedd kattuppfödare kommer att genomföra (och kan styrka) de hälsotester som är aktuella för rasen, på sina avelsdjur och kommer att kräva att även fadern till kullen har dessa om en hankatt skulle "hyras" för kullen: Så ta reda på vad som gäller för just den ras du är intresserad av.
  2. Akta er för de uppfödare som hånar testning och säger deras ras/linje är problemfri, det finns inga problemfria linjer vi kan bara göra så gott vi kan genom att testa och kolla och försöka utvärdera generation för generation.
  3. En välrenommerade uppfödare förklarar vikten av att kastrera katter av "sällskapskvalitet" katter som inte skall gå i planerad avel mår bäst av att kastreras.
    P-piller gör risken för juvertumörer stor och honor som löper tomma riskerar livmodersinflammation. Båda dessa är livshotande sjukdoms-tillstånd.
  4. En seriös uppfödare säljer kattungen med ett skriftligt kontrakt. Hur detta ser ut varierar från uppfödare till uppfödare, men oftast klargör det köparen och säljarens skyldigheter och rättigheter, hälsoinformation,  ev. Återköps policy.
  5. En seriös uppfödare visar passion, kärlek och en enorm kunskap om rasen. Han eller hon bryr sig om att placera kattungarna i goda hem och kommer ofta att intervjua potentiella köpare ordentligt, kan eventuellt be om referenser och vägrar att sälja en katt  om hemmet inte är lämplig. 
  6. En seriös uppfödare kommer att hålla på att kattungarna så länge som det tar att placera dem i rätt hem.
  7. De flesta kommer inte att gå med på att sälja en katt som skall få gå på fri fot ute utan kommer att kräva utevistelse i kattgård eller koppel. Så kallad kontrollerad utevistelse.
  8. Miljön (vanligen ett hem) där uppfödaren håller sina katter skall vara rena och välskötta. Acceptera inte att möta upp en uppfödare utanför hemmet. Lita på din instinkt här! 
  9. En seriös uppfödare är aktivt engagerade i katter i allmänhet, inklusive utställningar och/eller kattklubbar. Även om det finns undantag - en pensionerad person som har ställt ut katter i 20 år - en person som inte har någon kontakt med andra i rasen kan vara misstänkt. 
  10.  En seriös uppfödare ger villigt svar på frågor du kan ha och är villig att lämna namn på andra som har köpt kattungar ifrån dem, givetvis efter att ha pratat med köparna.
  11. Hos en seriös uppfödare kan du träffa kattungarnas föräldrar om båda finns hos uppfödaren och, om fadern inte är tillgänglig, kommer de att visa bilder och ge dig information om hur du kan kontakta ägaren till fadern om du är intresserad av det. 
  12. En seriös uppfödare följer upp kattungar. Han eller hon är intresserad av hur valparna utvecklas fysiskt och psykiskt, svårigheter i relationen till ägaren eller ihop med andra katter/djur och hälsoproblem. 
  13. En seriös uppfödare kommer inte låta kattungarna att lämna sin mamma innan 12 veckors ålder och många gånger inte förrän vid 13-16 veckors ålder. Detta för att du ska få en så trygg och go kattunge som möjligt. 

Av: Malin Sundqvist