Det händer med jämna mellanrum att man hör ägare till sällskaps-katter säga att de inte planerar kastrera, detta handlar i de flesta fall bara om okunskap.

Att fertila hankatter markerar revir är något som de flesta är medvetna om, men något som mycket få verkar känna till är att det är precis lika vanligt att en honkatt markerar revir i samband med löp. 

Men om vi bortser att vi riskerar få vårat hem nedkissat i perioder av en honkatt och emellanåt dagligen av en hankatt såväl som okastrerad honkatt, varför bör vi kastrera våra katter om de inte skall gå i planerad avel? Och med planerad avel menar vi ett noga planlagt avelsprogram där vi hälsotestar samt har ett mål för vår avel.

Hanar som dock oftare blir kastrerade än honor, löper egentligen långt färre risker än en okastrerad hona, för en okastrerad hane är frustrationen ofta det värsta.

För en okastrerad honkatt är riskerna mycket större, bortsett ifrån att hon vid löp kommer att ropa efter hanar, kanske markera revir och detta allt från ett par gånger per år till varannan vecka, så fungerar också katters reproduktionsorgan annorlunda från vad det gör hos oss människor eller t ex hundar. Vår slemhinna förnyas regelbundet när vi får vår blödning.
En katt får aldrig någon blödning och släpper heller aldrig några ägg förrän de blir parade.  Detta innebär att de ägg som sitter på äggledarna när honkatten blir fertil, sitter fortfarande kvar där när honkatten är 2 år, 5 år, 8 år, 10 år osv... detta kan som ni förstå leda till cystor och andra problem. En okastrerad honkatt löper också en större risk för att få juvertumörer samt lever med en ständigt övervägande risk för livmodersinflammation. Har man otur kan sjukdomsförloppet gå mycket fort och i värsta fall kan man inte rädda livet på honan.
Vid en livmodersinflammation är det kastrering som gäller, men som ni förstår är såväl riskerna som priset enormt mycket högre om man måste kastrera akut  pga livmodersinflammation, inte sällan under jourtid dessutom (våra kära djur har ju en förmåga att bli riktigt sjuka på obekväma tider). 

Därav förespråkar jag starkt kastrering av alla katter som inte skall till en registrerad uppfödare att kastreras gärna vid 4-6 månader men absolut senast runt 1 års ålder, det är så mycket bättre för såväl katten som dess ägares plånbok att kastrera kontrollerat i en icke akut situation.

Av: Malin Sundqvist